Effell's blogg

Min ordinarie tandläkare har såvitt jag förstått mer eller mindre slutat jobba, och därför har jag inte varit där på ett tag. Redan tidigare har hon varit långtidssjukskriven i omgångar. Jag har då hänvisats vidare till kollegan som hon delar mottagning med, en lakonisk tjeck med mycket vardagsvisdom. Hans förklaring till hennes försvinnande har varit - inte att hon skulle ha bränt ut sig - utan att hon snarare jobbat för lite och därmed haft för mycket tid att tänka.
   "Man ska jobba mycket så man slipper hinna fundera, åtta timmar om dan. Då mår man bra. Har man en massa tid att tänka, så börjar man snart grubbla och blir deppig över livet."

Nu må man väl ge honom rätt eller fel, men jag kan just nu känna igen mig i resonemanget. Att tänka "för mycket" kan ruinera tillvaron. Det gäller att hitta en balans där, och det försöker jag nu.