Suger på biskopens finger...?
Jag blev så törstig, och kranvattnet lockade inte. Den sista tuplapukki:n drack jag upp nån gång inatt, och blev frisk från förkylningen på kuppen. Vaddå drönarhelg...
Högst upp på tvättberget ligger en dödskalle och blickar tomt ut över mitt skrotupplag till bostad. Känns faktiskt lite träffande, och nästan som en fingervisning. Vissna löv singlar in i lägenheten genom den öppna balkongdörren. På sängen ligger ett tidningsurklipp: "Aldrig mer trött i vintermörkret", med hurtiga kostråd.
Märkte igår att det verkligen hade blivit kallt. Halsduken har slingrat sig fram ur garderoben. Och jag längtar fortfarande efter en bastu. Men ölen skall i alla fall vara sval. *Sörplar*
Medan smöret tinar
Medan smöret tinar passar jag på att avlägga rapport för er. Det är planlöst flytande fredagkväll utan måsten, vilket innebär ensamnörderi. Jag skall stanna hemma, inomhus (det är ju förresten ändå stormvarning ute ikväll) och titta på Idol på TV. Jag hejar på Felicia. Hon påminner lite om en flicka jag var småkär i för ett par, tre år sen. Fast egentligen är väl alla brudarna i det där programmet alldeles för unga för mig att fantisera om...
Vilket ju föranleder mig att komma in på just det: min höga ålder. Jag fyller 35 om ett par veckor, och det känns minst sagt overkligt, med tanke på att tiden stått stilla i mitt liv sedan jag var ca 22. Jag har inte utvecklats någonting sedan den åldern, och det är troligen därför flera av mina vänner är minst tio år yngre än mig också. Inte heller de tycks inse åldersskillnaden, utan blir smått chockade första gången jag avslöjar mitt födelseår.
Så helgen 18-19 november planerar jag något slags öppet-hus-fika-dag när kompisarna får komma förbi och peka finger åt gubben Effell. Det blir i all trivsam enkelhet, för något party party all night long orkar jag inte med. Jag kör nog ungefär samma kravlösa koncept som på inflyttningsfesten för nåt halvår sen.
Om bara studiestödet ville komma nån gång, halva terminen har ju gått och jag börjar tröttna. Senaste budet är att beslut har fattats och att jag har pengar att vänta, men att "datum för första utbetalningen ännu ej fastställt". Nähä.
Nu borde smöret vara moget... Vi hörs. Ta det försiktigt i ovädret.
Effell gets back in bussiness after the weekend
Här vaknar man en måndagmorgon och är ledig från plugget. Farligt, farligt. Men jag ska genast bege mig till bibblan och vara produktiv, jag lovar.
Den här helgen har för övrigt efterlämnat en övervägande känsla av välbefinnande, istället för det gnagande Status Quo och alla-problem-kvarstår-fortfarande-tillstånd som annars brukar vara mitt fall. Det känns som om någon därovan ville mig väl. Att umgås och äta middag med familjen är trevligt, och att stöka i förrådet och slänga ut gammal bråte som med tiden förlorat t.o.m. sitt affektionsvärde är som att kapa fångkedjor. Men det var nu inte det enda som hände.
I lördags träffade jag mycket oförhappandes och oplanerat Henne, i en samling av gemensamma bekanta. Ni vet, hon som jag i somras bröt kontakten med eftersom det blev för jobbigt för mig rent känslomässigt. Upplagt för ny katastrof då, kan man tänka. Men, det underbara är att faktiskt ingen depression eller sedvanlig två-nätters sömnlöshet infann sig nu efteråt. Tvärtom kändes det hela befriande. Jag kanske börjar tillfriskna, trots allt.
Ironiskt nog höll jag precis på att läsa Ovidius’ lilla antika klassiker ”Botemedel mot kärlek”, även om jag betvivlar sambandet...
På söndagen blev det förresten ytterligare kvinnligt sällskap, nämligen internetpolaren Wånkan, som jag chattat med en tid. Hon har alltså nu blivit – som det heter på webbspråket – en IRL-vän. Vi diskuterade det ofta vanskliga i nätdejter och hur man i förväg bygger upp en kanske inte alltid med sanningen överensstämmande bild av den man pratar med, eftersom man varken hör eller ser varann. Och här måste jag då betona att Wånkan är ett undantag i positiv mening. Hon är lika trevlig och charmig i verkligheten som hon framstår i digital form. Detta kommer inte att vara sista gången ni hör om henne i den här bloggen, förutspår jag.
Duschen väntar. Lev väl, och tag vara på denna nya vecka. Aj, klockan är snart tolv redan...!
Med fetsnöre
Den här veckan gick oerhört fort. För fort. Men imorgon ska jag avrunda den med en tur ut i Hallunda och äta snabbmat med C, innan det är dags att ta tag i kommande späckade vecka.