Konsten att släta över
Tänk vad ohållbart det kan bli, och hur missnöjd man kan vara, då saker och ting inte uppfyller ens förväntningar på fullgodhet. Då man får en känsla av att den som varit ansvarig för det bakomliggande arbetet i själva verket gjort sitt bästa för att komma undan med så lite ansträngning som möjligt. Jag behöver bara ta en titt i min egen diskho på morgonen för att konstatera att just en sån bor det tydligen hemma hos mig. Det märkliga är att jag bor ju ensam...
Vilken underbar konstart är inte de s.k. Potemkinkulisserna, d.v.s förmågan att lyckas dölja sina brister bakom en vacker fasad. Gör vi det inte alla? Nja okejdå, jag ska väl bara tala för mig själv. Gör jag inte det?
Därmed har vi osökt nått punkten ”Effell svarar på frågor-han-egentligen-aldrig-fått”. (Då folk i verkligheten inte vet att fråga mig sådant jag faktiskt kan svara på, så får jag väl helt enkelt fabricera frågorna själv, så att jag också får svara på dem. Allt ska man behöva göra själv!)
Fråga: Bäste Effell, Jag har ett problem när jag spikar fast ramar på mina hemmamålade tavlor. Jag använder, som du säkert anar, en enkel ramlist som jag skaffar metervis och sedan sågar till lämpliga stycken av, men trots att jag tycker jag är noggrann när jag mäter blir det ofta glipor och fula skarvar i det färdiga resultatet. Jag försöker fylla ut dem och dölja dem med allt från trälim till spackel, men det ser bara fult och amatörmässigt ut. Vad ska jag göra?
Effell svarar:
För att slippa ta bort ramen igen och göra om alltihop kan du helt enkelt välja att låta den vara lite speciell. Vad säger egentligen att en ram absolut skall vara slät och jämn? Här kommer medicinreceptet: Tillverka först en provisorisk skål genom att skära av överdelen på en plastflaska. Tag en grov fil och en bit av en trälist. Fila träet ovanför ”skålen” tills du fått ihop en hög med sågspån. Bestryk de ojämna ramlisterna på tavlan med någon billig och snabbtorkande trälack, och strö sedan sågspånen i lacken medan den ännu är våt. Låt stå över natten, eller åtminstone en lång stund. Måla över de fasttorkade sågspånen med en lämplig och någorlunda tjock färg. Låt torka igen. Du har nu en ram som är knottrig som en murad vägg. Och varför inte? Strukturen du nu skapat döljer ju i alla fall de tidigare nämnda skavankerna, och får det att verka som om du hela tiden tänkt att det skulle se ut så. Visst är det smart?!
Jag kan förresten nämna att den här överslätnings-taktiken tillämpar jag i olika skiftande former på många situationer i livet, ofta med gott resultat... Alternativet skulle ju vara att redan från början lära sig att göra saker ordentligt, och det, gott folk, är en mycket tröttsam och sövande process, som dessutom kräver disciplin...!
Vilken underbar konstart är inte de s.k. Potemkinkulisserna, d.v.s förmågan att lyckas dölja sina brister bakom en vacker fasad. Gör vi det inte alla? Nja okejdå, jag ska väl bara tala för mig själv. Gör jag inte det?
Därmed har vi osökt nått punkten ”Effell svarar på frågor-han-egentligen-aldrig-fått”. (Då folk i verkligheten inte vet att fråga mig sådant jag faktiskt kan svara på, så får jag väl helt enkelt fabricera frågorna själv, så att jag också får svara på dem. Allt ska man behöva göra själv!)
Fråga: Bäste Effell, Jag har ett problem när jag spikar fast ramar på mina hemmamålade tavlor. Jag använder, som du säkert anar, en enkel ramlist som jag skaffar metervis och sedan sågar till lämpliga stycken av, men trots att jag tycker jag är noggrann när jag mäter blir det ofta glipor och fula skarvar i det färdiga resultatet. Jag försöker fylla ut dem och dölja dem med allt från trälim till spackel, men det ser bara fult och amatörmässigt ut. Vad ska jag göra?
Effell svarar:
För att slippa ta bort ramen igen och göra om alltihop kan du helt enkelt välja att låta den vara lite speciell. Vad säger egentligen att en ram absolut skall vara slät och jämn? Här kommer medicinreceptet: Tillverka först en provisorisk skål genom att skära av överdelen på en plastflaska. Tag en grov fil och en bit av en trälist. Fila träet ovanför ”skålen” tills du fått ihop en hög med sågspån. Bestryk de ojämna ramlisterna på tavlan med någon billig och snabbtorkande trälack, och strö sedan sågspånen i lacken medan den ännu är våt. Låt stå över natten, eller åtminstone en lång stund. Måla över de fasttorkade sågspånen med en lämplig och någorlunda tjock färg. Låt torka igen. Du har nu en ram som är knottrig som en murad vägg. Och varför inte? Strukturen du nu skapat döljer ju i alla fall de tidigare nämnda skavankerna, och får det att verka som om du hela tiden tänkt att det skulle se ut så. Visst är det smart?!
Jag kan förresten nämna att den här överslätnings-taktiken tillämpar jag i olika skiftande former på många situationer i livet, ofta med gott resultat... Alternativet skulle ju vara att redan från början lära sig att göra saker ordentligt, och det, gott folk, är en mycket tröttsam och sövande process, som dessutom kräver disciplin...!
Sportfåneri
Igår kl nio på kvällen, svensk tid, sparkades den viktiga VM-matchen Sverige-England igång. Trots min djupt rotade drift att alltid gå mina egna vägar i allt, är inte ens jag opåverkad av grupptrycket kring den mediala idrotten. Att jag går på en utbildning för prästkandidater hjälper inte, ty då det kommer till sporten märker man att fromheten och saktmodet har sina gränser. T.o.m från kapellets predikstol har jag hört lovprisningar av lag som klarat sig vidare till allsvenskan, och vid ett tillfälle i höstas var en gudstjänst i missionskyrkan försenad på grund av - hockey på TV! Med andra ord, ingenstans är man förskonad från insikten att ett rikes heder och ära tydligen är beroende av hur väl de gör ifrån sig på de internationella spelplanerna....
Nå, så igår hade jag faktiskt en viss lust att åse nämnda match, men lyckades även denna gång övertala mig själv att jag hade annat att göra. Jag begav mig till ateljén för att därifrån hämta hem en nymålad förvaringslåda. Hur fotbollsmatchen skulle sluta borde väl knappast undgå mig, resonerade jag.
Och det var alldeles rätt tänkt. Ca fyrtio minuter senare, då skymningen börjat sänka sig och jag trött lämnade målarhörnan kånkandes på min låda, ruvade som en förväntansfull tystnad över kvarteret... tills plötsligt, ett explosivt och öronbedövande glädjevrål från säkert tiotals röster emanerade ur de öppna fönstren. Bara att konstatera att där gjorde visst Sverige mål.
Och i den stilen gick hela min hemfärd. Signalhorn brölade, från krogar med storbilds-TV hördes hur stämningen sjöd. Ett par killar på en moped susade förbi och redovisade hojtandes till alla ställningen i matchen. Busschauffören hade radion på, och varannan påstigande frågade ivrigt om hur det gick. Snacka om riksangelägenhet...!
2-2 slutade det, som ni väl säkert alla redan vet. Och jag lyfter på hatten och gratulerar. Med det sagt, byter jag fokus och... tja, går och fikar och läser en bok eller något sånt antar jag.
Nå, så igår hade jag faktiskt en viss lust att åse nämnda match, men lyckades även denna gång övertala mig själv att jag hade annat att göra. Jag begav mig till ateljén för att därifrån hämta hem en nymålad förvaringslåda. Hur fotbollsmatchen skulle sluta borde väl knappast undgå mig, resonerade jag.
Och det var alldeles rätt tänkt. Ca fyrtio minuter senare, då skymningen börjat sänka sig och jag trött lämnade målarhörnan kånkandes på min låda, ruvade som en förväntansfull tystnad över kvarteret... tills plötsligt, ett explosivt och öronbedövande glädjevrål från säkert tiotals röster emanerade ur de öppna fönstren. Bara att konstatera att där gjorde visst Sverige mål.
Och i den stilen gick hela min hemfärd. Signalhorn brölade, från krogar med storbilds-TV hördes hur stämningen sjöd. Ett par killar på en moped susade förbi och redovisade hojtandes till alla ställningen i matchen. Busschauffören hade radion på, och varannan påstigande frågade ivrigt om hur det gick. Snacka om riksangelägenhet...!
2-2 slutade det, som ni väl säkert alla redan vet. Och jag lyfter på hatten och gratulerar. Med det sagt, byter jag fokus och... tja, går och fikar och läser en bok eller något sånt antar jag.
*Flämtar*
I ett svagt ögonblick slog jag vad med min bror om att denna vecka skulle innebära två framsteg för mig: att jag skulle ut och jogga minst tre gånger, och att jag skulle gå och fika högst tre gånger. Om jag räknar på fingrarna får jag en känsla av att det sistnämnda kriteriet redan brutits emot... Nå, igårkväll drog jag i alla fall motvilligt på mig en mycket spontant hopkomponerad träningsdress, och masade mig ut för att ta en tur...
Hjälp! Hann jag ens tvåhundra meter innan mjölksyran och astman hade mig i sitt grepp? Tveksamt. Jag som numera blir andfådd av att gå uppför de två korta trapporna till målarhörnan, nog visste jag att min kondition var usel, men lite chockad blir jag ändock. En pösmage släpar jag på sedan mer än fem år, men löpningen jag nu föresatt mig handlar inte så mycket om att bränna fett av kosmetiska skäl, utan att faktiskt öva upp flåset. Och det behövs, sanna mina ord!
Visst, jag tog mig runt en runda, fast mer gåendes än joggandes. Nytt försök ikväll. Och på söndag. Då har jag ju faktiskt gjort det tre gånger.
Hjälp! Hann jag ens tvåhundra meter innan mjölksyran och astman hade mig i sitt grepp? Tveksamt. Jag som numera blir andfådd av att gå uppför de två korta trapporna till målarhörnan, nog visste jag att min kondition var usel, men lite chockad blir jag ändock. En pösmage släpar jag på sedan mer än fem år, men löpningen jag nu föresatt mig handlar inte så mycket om att bränna fett av kosmetiska skäl, utan att faktiskt öva upp flåset. Och det behövs, sanna mina ord!
Visst, jag tog mig runt en runda, fast mer gåendes än joggandes. Nytt försök ikväll. Och på söndag. Då har jag ju faktiskt gjort det tre gånger.
Mitt kungarike för ett bredband!
...om jag hade något kungarike. Den där grannen med det oskyddade nätverket är nog på semester, för jag har inte kunnat snabbsurfa hemifrån på minst en vecka.
Ja, jag är hemma i storstan igen, sedan förra blogginlägget. Nu är andra kusiner på tapeten, nämligen de norrifrån (från Ångermanland), samt moster. Mycket släkt har man, och årets juni har blivit en hektisk månad på den punkten. Annars har första veckan efter skolavslutningen varit fröjdefull. Cafétrogna TinaSol kände i måndags i ryggmärgen att även jag troligen var tillgänglig för spontanfika, och ack så rätt hon hade. Så det blev kaffe med mjölk på Kaffe Med Mjölk, tillsammans med två av hennes polare. Nu kunde man ju tro att jag därmed borde ha fått veckans dos av damsällskap, men det kom mera. På tisdagen blev det nämligen lååång promenad på Djurgårn tillsammans med söta skolkamraten Hanna, och denna bjöd dessutom glatt hem mig på sen lunch efteråt.
Onsdagen var upplagd för allmänt nyttogörande, men jag fick som vanligt inte ändan ur. Skokräm blev det i alla fall. Och idag har jag kollat postfacket på skolan, varit hos doktorn, med mera... hm, ätit pizza... Äsch, hur spännande är det för er att läsa om egentligen...?
Ja, jag är hemma i storstan igen, sedan förra blogginlägget. Nu är andra kusiner på tapeten, nämligen de norrifrån (från Ångermanland), samt moster. Mycket släkt har man, och årets juni har blivit en hektisk månad på den punkten. Annars har första veckan efter skolavslutningen varit fröjdefull. Cafétrogna TinaSol kände i måndags i ryggmärgen att även jag troligen var tillgänglig för spontanfika, och ack så rätt hon hade. Så det blev kaffe med mjölk på Kaffe Med Mjölk, tillsammans med två av hennes polare. Nu kunde man ju tro att jag därmed borde ha fått veckans dos av damsällskap, men det kom mera. På tisdagen blev det nämligen lååång promenad på Djurgårn tillsammans med söta skolkamraten Hanna, och denna bjöd dessutom glatt hem mig på sen lunch efteråt.
Onsdagen var upplagd för allmänt nyttogörande, men jag fick som vanligt inte ändan ur. Skokräm blev det i alla fall. Och idag har jag kollat postfacket på skolan, varit hos doktorn, med mera... hm, ätit pizza... Äsch, hur spännande är det för er att läsa om egentligen...?
Kanske lite slirig...
Det är sen kväll, läggdags faktiskt... Jag har fått i mig såväl en flaska starköl som ett glas av farbroderns hemmagjorda sherry, vilket gör mig lagom dåsig och nöjd.
Och varmt har det varit! Kom inte och påstå att inte sommaren har kommit nu; jag har haft svettränder längs skjortryggen under de flesta soltimmarna, vågar jag påstå. Digitalkameran har brukats flitigt, och några resultat kan jag säkert mata er med framåt början av nästa vecka.
Imorgon, lördag, skall renässansslottet Torpa Stenhus beses, i släktsällskap. På kvällen är det troligen grillning på kusinens balkong i Skövde, och i den lägenheten har jag skamligt nog ännu inte varit, så det är faktiskt på tiden.
Och varmt har det varit! Kom inte och påstå att inte sommaren har kommit nu; jag har haft svettränder längs skjortryggen under de flesta soltimmarna, vågar jag påstå. Digitalkameran har brukats flitigt, och några resultat kan jag säkert mata er med framåt början av nästa vecka.
Imorgon, lördag, skall renässansslottet Torpa Stenhus beses, i släktsällskap. På kvällen är det troligen grillning på kusinens balkong i Skövde, och i den lägenheten har jag skamligt nog ännu inte varit, så det är faktiskt på tiden.
Hoppingivande rubrik
Dricker välling ur grogglas
Porslinsskåpet erbjuder idag ett mycket begränsat urval av dryckeskärl, resten befinner sig i diskstället. Kylskåpet erbjuder mjölk, cola eller vitaminberikad havredryck, och jag bestämmer mig för det sistnämnda för att åtminstone inge mig själv illusionen av att jag är en hälsosam person.
Nu väntar f.ö. en späckad helg i Skaraborg. Fint väder är utlovat i alla fall, och kameran åker givetvis med. Bl.a. ska vi försöka få se Torpa Stenhus. Förra gången jag var där var jag kanske i 10-årsåldern, och hade inga höga tankar om dylika aktiviteter: att flänga runt och kolla på fornminnen. Jag har ändrat mig därvidlag, som var och en som känner mig vet.
Nu väntar f.ö. en späckad helg i Skaraborg. Fint väder är utlovat i alla fall, och kameran åker givetvis med. Bl.a. ska vi försöka få se Torpa Stenhus. Förra gången jag var där var jag kanske i 10-årsåldern, och hade inga höga tankar om dylika aktiviteter: att flänga runt och kolla på fornminnen. Jag har ändrat mig därvidlag, som var och en som känner mig vet.
Jag föredrar bystbilder på mig själv...
Sommarflum
En förmiddag präglas ofta av en märklig kronisk trötthet, och jag hamnar gärna i sängen en andra gång. Ja, jag medger gärna att jag är både lat och otränad. Men skaffa en fluffig, ergonomiskt riktig kudde, slå på radions P2 och ha balkongdörren öppen emot gatan... då kanske ni kan uppleva samma -i positiv bemärkelse- suggestiva stämning som jag gjorde idag.
Jag har fransk balkong, och vägen utanför är inte särskilt hårt trafikerad. Då jag med slutna ögon insupit den stillsamma och melodiska etno-jazzen från radion en stund, kände jag hur sommarens långsamma förbidrivande utanför fönstren liksom flöt samman med min vilsamma inomhusatmosfär. Ljuden utifrån... en passerande bil, en drillande fågel, knarrande fotsteg från gummisulor, otydliga röster och enstaka rop... I andanom och bakom stängda ögonlock såg jag hur min belamrade lägenhet byttes emot ett billigt hotellrum vid en bakgata nära Rivieran, eller kanske i Marocko. Ljuden kändes välplacerade. Fattades bara den obligatoriska takfläkten och träpersiennerna.
Öppna ögonen och illusionen blåser iväg med den lätta brisen från balkongdörren.
Jag har fransk balkong, och vägen utanför är inte särskilt hårt trafikerad. Då jag med slutna ögon insupit den stillsamma och melodiska etno-jazzen från radion en stund, kände jag hur sommarens långsamma förbidrivande utanför fönstren liksom flöt samman med min vilsamma inomhusatmosfär. Ljuden utifrån... en passerande bil, en drillande fågel, knarrande fotsteg från gummisulor, otydliga röster och enstaka rop... I andanom och bakom stängda ögonlock såg jag hur min belamrade lägenhet byttes emot ett billigt hotellrum vid en bakgata nära Rivieran, eller kanske i Marocko. Ljuden kändes välplacerade. Fattades bara den obligatoriska takfläkten och träpersiennerna.
Öppna ögonen och illusionen blåser iväg med den lätta brisen från balkongdörren.
*Inspekterat gräsmattan*
Det var trädgårds- och städdag i bostadsrättsföreningen för några veckor sen, och jag hjälpte bl.a till att gräva diken och rulla ut nytt gräs. Då gräsmattan var nylagd var skarvarna i lapptäcket irriterande synliga, men efter dagar av svenskt vårväder (läs: ösregn) har bitarna vuxit ihop med imponerande resultat. Jag har nyligen beskådat det.
Den där städdagen är f.ö. enda tillfället då hyresgästerna egentligen träffas... Något slags förman och funktionär är Roger, som bor granne med mig på våningsplanet och har funnits i huset ända sedan 1963 eller nåt. Karlarna som skulle montera kantsten kring rabatten muttrade.
"När Roger åker på semester bryter vi oss in och lägger marksten i vardagsrummet!"
För att bara ha varit en enda dags verk blev det ändå mycket gjort, och nu kan man njuta av det över sommaren. Utemöblerna och grillarna är framtagna. Blommorna prunkar. Och solen har kommit.
Den där städdagen är f.ö. enda tillfället då hyresgästerna egentligen träffas... Något slags förman och funktionär är Roger, som bor granne med mig på våningsplanet och har funnits i huset ända sedan 1963 eller nåt. Karlarna som skulle montera kantsten kring rabatten muttrade.
"När Roger åker på semester bryter vi oss in och lägger marksten i vardagsrummet!"
För att bara ha varit en enda dags verk blev det ändå mycket gjort, och nu kan man njuta av det över sommaren. Utemöblerna och grillarna är framtagna. Blommorna prunkar. Och solen har kommit.